Nu är Erica på dagis och Loke sussar i sin säng, så jag sitter här själv och njuter av tystnaden,man måste ju passa på, glor lite samtidigt på Våra bästa år, har hänt lite sen jag såg det sist.

Låg och tänkte lite förut när jag skulle få Loke att sova.
Rätt sjukt att man har såna tankar egentligen. När jag väntade Loke så var ja ju hundra på att det var en tjej i magen, och då tänkte, att tänk om det inte är en tjej utan en kille, kommer jag bli jättebesviken då, kommer jag att kunna älska honom iallafall, även fast det inte blev en tjej som jag ville ha?
Och det är ju verkligen tur att det inte blev så, skulle aldrig vilja byta ut honom mot en tjej, det är ju MIN lilla kille, har älskat honom från första sekund jag såg honom, kunde inte har fått nåt annat så underbart som honom, han är ju alldeles perfekt! Älskar varje liten del av honom,superfina ögon har han fått oxå, precis som Erica, hans små goa händer  ja allt med honom,han är ju till och med söt när han fiser ;p hehe.
Har inte ångrat en sekund att jag fick en son.

Jag förstår inte hur nån kan ångra sina barn. Jag menar hur jobbigt det än är, och tro mej, det tar på krafterna att vara mamma,speciellt till två stycken som behöver ens uppmärksamhet, men ändå har jag aldrig ångrat att jag fick barn. Man ska vara lycklig att man överhuvudtaget har fått möjligheten att föda barn, är ju inte alla som fått den chansen.